måndag 24 september 2012

Allemansrätten

Allemansrätten är unik

Huvudregeln i allemansrätten är ”Inte störa – inte förstöra”.

Allemansrätten är en unik möjlighet att röra oss fritt i naturen. Med rätten följer också krav på hänsyn och varsamhet – mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor i naturen. Allemansrätten är inskriven i en av Sveriges fyra grundlagar (2 kap. 15 § regeringsformen). Men allemansrätten är ingen lag och det finns heller ingen lag som exakt definierar den. Däremot omges allemansrätten av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet.
Detta gör att det inte alltid går att ge exakta besked om vad som är tillåtet att göra i naturen. Allemansrätten kan tolkas i domstol, men rättsfallen som rör allemansrätten är få.
Vi betraktar ofta allemansrätten som ett kulturarv, och ibland till och med som en nationalsymbol. Begreppet ”allemansrätt” är sannolikt inte äldre än från 1900-talets mitt, men delar av det vi idag kallar allemansrätten kan härledas mycket långt tillbaka i tiden.
Allemansrätten gäller för oss alla. Den har stor betydelse för våra möjligheter att vistas i naturen, inte bara för den enskilde utan också för organisationer och turistnäring.
Organisationer och turistföretag kan dra nytta av allemansrätten i sin verksamhet. I grunden gäller dock allemansrätten för enskilda individer och inte grupper.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar