Första dagens smygande steg gällde för att inte skrämma i väg det kanske lomhörda högviltet. Under möda bestegs ”tornet” som varit intakt sedan förra årets vilotid. I god tid siktades rätt skjutvinklingar in, älgen bör falla intill körväg för att lätt tas omhand för förädling.
Mer än en gång kom funderingen på att begära anslutning till Älgjägarnas Fackförbund för att uppnå reglerad arbetstid. 13 timmars ”arbetstid” utan övertidstillägg eller annan kompensation. Dessutom fick jag själv bekosta lämpliga arbetskläder och skjutverktyg.
Då och då avbröts tystnaden av någon avlägsen knall, eventuellt följt av ”döaskott”. Prassel bakom ryggen men det var endast en ekorre som nyfiket beskådade det nya innehållet i tornet. Sen kom en gärdsmyg och tittade förunderligt på föremålet, endast 30 centimeter från bössmynningen. Förmodligen skulle yrkesinspektionen ha en del synpunkter på egenhändigt och utan bygglov uppförda skjutstationen.
90 minuters intervall inträdde då det var dags att inta lekamlig föda. Inget spännande på mackorna då jag sedan några år tillbaka själv fått förtroendet att göra mackor, så där cirka tio- tolv stycken med varierande sovel. Det blev inte helt lyckat då den nyslipade jaktkniven kom fram. Pålägget skar sig på den vassa eggen. Avståndet var väldigt långt till en jägarbiff! På tal om mat så kan lätt rätt vara tunga!
Tänk så många liter kaffe som inmundigats under älgjakterna. Bönor är kostsamma och det hade varit billigare att slå upp det i Nordisk Familjebok. Prasslande löv kan väcka en dåsig jägare. Då är det bättre när löven fallit och lövträden ser ut som nudister.
Vid något tillfälle kom faktiskt en orre flygande med kraftigt vindsug i vingarna och slog sig ner tio meter från det primitiva svartbygget. Ytterligare någon timme senare kom en ekorre raskt sprintande uppför en stagbräda och parkerade sig under golvet där mina fötter vilade. Det rödpälsade djuret funderar troligen ännu på vad det kunde vara som tog tag i den ludna svansen som stack upp mellan ett par golvbrädor. Ett ilsket och högljutt tjatter var avskedshälsningen.
En historia som lär vara sann gällde den inbitne älgjägare som misstänkte att laget andra sidan gränsen har nerlagt en förbjuden älgko. Skytten bedyrade att det nerlagda djuret har fyra piggar varpå den misstänksamme yttrade: Är det säkert att piggarna inte satt under buken.
En annan historia som faktiskt vandrade runt i rikspressen förtäljde: Efter ett antal avfyrade kulor stöp älgen, antingen av träff eller av chocken från knallarna. Skytten och övriga i laget samlades vid det fina villebrådet då skytten skrytsamt sa att dessa tolvtaggade horn skall hänga i finrummet. Så krängde han ryggsäcken av sig och provade hornet som ryggsäckshängare. I detta läge kvicknade älgen till, reste sig och sprang i väg med ryggsäcken på hornen med skvalpande innehåll i ryggsäcken. Ingen i jaktlaget hade en tanke på att söka upp sitt skjutvapen! Historien gör gällande att någon dag senare hade den fallna älgen setts några kilometer från skadeplatsen, något beskänkt på sina raglande ben!
Att sitta orörlig och i väntans tider på ett älgpass är lika meningslöst som för en katt som sitter och väntar utanför en mössfabrik!
Även om älgar nerlagts kan de bli noll i resultat: Tänk följande: Laget hade tillstånd att nerlägga en älgtjur och en älgkalv. Av misstag nedlades en älgko och den tog länsman hand om. Hade sedan laget nerlagt en älgtjur tog länsman även denna för kvoten för vuxet djur uppfyllt. Laget tyckte att en älgkalv skulle de väl få nerlägga vilket också skedde. Älgkalven tog länsman hand om för kvoten på två djur var redan uppfylld! Detta fall har faktiskt inträffat någon mil bortåt.
Slutligen: Det inte nog med att sitta ute i kall och regnig väderlek. Har ett djur nerlagts skall det passas, transporteras, hängas upp, flås och slutligen styckas. Det brukar inte bli så stora kvantiteter sedan alla fått sitt.
Förresten tycker jag inte om älgkött!
Källa: Okänd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar