Allemansrätten.

Allemansrätten anses av vissa ha sina rötter i medeltiden då resenärer fick lov att i mycket begränsad mängd förse sig med det som naturen gav för att kunna livnära sig under resor. 1949 genomförde staten en fritidsutredning för att ta fram riktlinjer för hur stadsbefolkningen skulle kunna få bättre tillgång till naturen utan att markägarnas intressen åsiodosattes. Friluftslivet ökade kraftigt och sågs av många som ett hot mot natur och lokalbefolkning, men snart nåddes samförstånd.
1994 skrevs allemansrätten in i den svenska grundlagen, trots att allemansrätten inte i sig är en lag. I regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter står att "Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten". Man är skyldig att själv hålla reda på vad som gäller och den som bryter mot allemansrätten kan straffas.