Skogsrået

Skogsrået är ett lockande kvinnligt ensamväsen som råderöver skogen och villebrådet.

Skosrået håller mestadels till i södra och mellersta Sverige, men finns även i sydöstra Norge,där hon kallas för huldren, och i Danmark där hennes namn är ellepigen.

Skogsrået har många namn över Sverige;  skogsnuvan i södra Sverige,
skogsfrun i Uppland, råndan, råhanna i Bergslagen, bestan i övre
Dalarna, bergkäringen eller landan i Luletrakten och skogstippan i
östra Småland.
Hon ser mycket vacker ut framtill och är ofta vackert klädd.
Men hennes baksida är inte lika vacker... I Götaland och södra Svealand
har hon en ihålig rygg som mest liknar en rutten trädstam. Längre norrut
har hon svans, oftast kosvans eller hästsvans, men även rävsvans har det
berättats. Men hennes skönhet är i många fall falsk. Exempelvis har man
lyckats observera att vissa skogsrår her en näsa så lång att hon kan använda
den som arbetskrok och att nävarna är så enormat långa och krokiga
att hon brukar dem som räfsor eller krattor.
Men skogsrået är framförallt en mycket beryktad förförerska.
De som oftast stöter på skogsrået är män som ensama befinner sig i
skogen, t.ex jägare eller skogshuggare, och förr i tiden kolare
och tjärbrännare. Hon kunde kliva in i kolarkojan på kvällen med
kjorteln upprullad under armhålorna. Under var hon helt naken.
Hon lade sig på britsen, och det var ingen tvekan om vad hon ville.
Om kolaren ingick förbindelse med henne så hjälpte hon honom på
olika vis. Hon varnade då det var något galet med milorna -
något hon var mycket bra på.
Men om kolaren eller kanske jägaren inte ville gå med på skogsråets
förslag, blev hon ond på honom, och förstörde på många olika sätt.
Skogrået är mycket bra på att lura folk att gå vill i skogen,
för att kanske få dela sängen med en man... Skogsrået kan ibland
bilda en hel familj med en man, och han är då helt i hennes våld.
Hans riktiga familj får det mycket svårt, då faderna måste springa till
så fort skogsrået kallar på honom.
Skogsrået sjunger mycket vackert, och hon har ett underbart, klingande
skratt som hörs vida omkring. Man kan även höra henne kalla på sina kor,
som hon har i skogen. Korna hade vackra, poetiska namn, t.ex: Vila,
vala, sommardöva, Sola, Skoga och Långspena.
Trots att skogsrået är ett ensmaväsen, har hon ibland sin manliga
beskyddare, kanske till och med en make.