söndag 12 juni 2011

Skogsrået


Skogsrået är ett lockande kvinnligt ensamväsen som råderöver skogen och villebrådet.
Skosrået håller mestadels till i södra och mellersta Sverige, men finns även i sydöstra Norge,där hon kallas för huldren, och i Danmark där hennes namn är ellepigen.
Skogsrået har många namn över Sverige;  skogsnuvan i södra Sverige,
skogsfrun i Uppland, råndan, råhanna i Bergslagen, bestan i övre
Dalarna, bergkäringen eller landan i Luletrakten och skogstippan i
östra Småland.
Hon ser mycket vacker ut framtill och är ofta vackert klädd.
Men hennes baksida är inte lika vacker... I Götaland och södra Svealand
har hon en ihålig rygg som mest liknar en rutten trädstam. Längre norrut
har hon svans, oftast kosvans eller hästsvans, men även rävsvans har det
berättats. Men hennes skönhet är i många fall falsk. Exempelvis har man
lyckats observera att vissa skogsrår her en näsa så lång att hon kan använda
den som arbetskrok och att nävarna är så enormat långa och krokiga
att hon brukar dem som räfsor eller krattor.
Men skogsrået är framförallt en mycket beryktad förförerska.
De som oftast stöter på skogsrået är män som ensama befinner sig i
skogen, t.ex jägare eller skogshuggare, och förr i tiden kolare
och tjärbrännare. Hon kunde kliva in i kolarkojan på kvällen med
kjorteln upprullad under armhålorna. Under var hon helt naken.
Hon lade sig på britsen, och det var ingen tvekan om vad hon ville.
Om kolaren ingick förbindelse med henne så hjälpte hon honom på
olika vis. Hon varnade då det var något galet med milorna -
något hon var mycket bra på.
Men om kolaren eller kanske jägaren inte ville gå med på skogsråets
förslag, blev hon ond på honom, och förstörde på många olika sätt.
Skogrået är mycket bra på att lura folk att gå vill i skogen,
för att kanske få dela sängen med en man... Skogsrået kan ibland
bilda en hel familj med en man, och han är då helt i hennes våld.
Hans riktiga familj får det mycket svårt, då faderna måste springa till
så fort skogsrået kallar på honom.
Skogsrået sjunger mycket vackert, och hon har ett underbart, klingande
skratt som hörs vida omkring. Man kan även höra henne kalla på sina kor,
som hon har i skogen. Korna hade vackra, poetiska namn, t.ex: Vila,
vala, sommardöva, Sola, Skoga och Långspena.
Trots att skogsrået är ett ensmaväsen, har hon ibland sin manliga
beskyddare, kanske till och med en make.

Jaktskrock , skogsrået i jakttraditionen

Skogsfrun hade kommando över viltet, och om skytten stod väl hos henne, så kunde han få skjuta så mycket han ville.
Men sköt man djur utan lov, kunde det bli bom på bom , om inte något värre hände. Var jägaren på älgjakt kunde det dyka upp både hare och räv, men dem borde han låta bli att skjuta på. För det var bara "narrverk" som skogskärringen ordnat med, för att man skulle skjuta och därigenom skrämma bort storviltet. Skogsrået uppträdde ofta i djurgestalt, då gällde det för jägaren att förstå vad han hade framför mynningen, ibland var det en älg som bara blev större och större. När han skjutes på, ser han bister ut och ögonen brinna. Ingen jägare ville möta skogsrået, när du går på jakt gå inte mot norr då möter du skogsrån! då får du inget den dan. Kom jägaren till skogen och hörde rop och skratt, var det lika bra att vända hem. Hon hade då varnat sina djur så att de höll sig undan.

KRAV PÅ JÄGAREN
Skogsrået ställde också krav på jägaren, kom man till en fäbod fick man inte hugga ved efter solnedgången. Ett annat krav var att jägaren skulle tvättat sig, innan han gav sig ut att jaga. Man kunde också offra åt skogsrået, innan man gick ut kastade man en slant över vänstra axeln, en tobaksbuss gick bra, för rået var hågat på tobak.

JÄGAREN OCH DET ÄLSKOGSKRANKA RÅET
Ofta gjorde jägaren förbund med rået. Men det hade aldrig något gott med sig och ledde slutligen till skyttens fördärv.
Om man tre torsdagsmornar på rad går på jakt, får man träffa skogsfrun och kan av henne få rätt att skjuta så mycket man vill. Men när man går därifrån bör man inte vända sig om och titta. I regel var det rået som sökte upp jägaren hon var nämligen karltokig. Hon hade många knep för att lura manfolk till älskog. Ofta uppträdde hon som jägarens hustru eller fästmö, förskapade sig så att karln tog fel. Ibland ville brådet bara lura en "kristen" någon stadigvarande förbindelse var det inte tal om. I det fall förbindelsen blev långvarig, fick han all tänkbar framgång i jakten. Han behövde knappast sikta, villebrådet träffades ändå av skottet. Man trodde även att skogsrået hade älgen som riddjur.

Sågplatskurvan

torsdag 9 juni 2011

Göra två flugor på smällen!

En man bestämde sig för att köpa ett nytt kikarsikte till sitt gevär, så han gick till vapenaffären och frågade expediten om han hade nåt att rekommendera. Expediten tog fram ett sikte och sade till mannen:

- Det här siktet är så bra att du kan se ända upp på toppen på den där kullen, där mitt hus ligger. Prova så får du se.

Mannen tittade genom siktet bort emot kullen och började plötsligt att skratta. Expediten undrade givetvis varför och mannen sade:

- Det springer runt en naken kvinna och en naken man runt huset där uppe.

Expediten slet åt sig siktet och tittade upp emot sitt hus. Mörk i blicken tog han fram två gevärskulor och gav dem till mannen.

- Du får siktet gratis om du använder dessa två kulor. Med den ena blåser du skallen av min fru och med den andra kastrerar du mannen.

Mannen som ville köpa siktet laddade sitt gevär, satte siktet på plats och siktade upp emot huset.

- Du, sade han, jag tror jag klarar det på ett skott.

En hare hare vare!

Två jägare, Valter och Edvin sitter och skryter för varandra.
Valter: Igår sköt jag en hare på 100 meter!
Edvin: Vilken jävla lång hare!
Valter: Men fan, fattar du inte? Med en bössa på 100 meter!
Edvin: Vilken jävla lång bössa!!
Valter: Är du helt jävla koko? Igår så sköt jag en hare med bössa på 100 meter!!!
Edvin: Vilken tur att inte haren sköt först då!!!!!!!!!!!!!!!

Pilo 15 med en 10:a

Pilo 15 sköt denna tjur 2002 på Nordmyren Hällan.

onsdag 8 juni 2011

Skrock, jaktlycka tur och otur

TUR: Då man man skulle på jakt fick man ej stöta bössan i dörren eller något annat. Man skulle sätta mössan eller något annat plagg avigt. Bära med sig ben från döda eller mull från kyrkogården. Ha med sig björnklor, björntänder, vargtänder, fjädrar från korp eller skata. Man kunde också föreskriva sig till fan, men det kunde bli för mycket av det goda. Tur fick man också om man kröp mellan den nakna hustruns ben på väg ut.

OTUR: Om någon önskade lycka till var det otur (gjorde någon så skulle man svara "kyss du mej i arslet"). Ett möte med en kvinna var ödesdigert speciellt om hon var gammal, havande eller en ökänd sladdertacka. Den enda kvinnan som var lyckosam att möta var en"dålig" kvinna, då fick man tur. Mötte man prästen fick man otur. Man fick heller inte använda svordomar i skogen.

DJUR MAN SKULLE AKTA SIG FÖR ATT SKJUTA
Skator, kråkor och korpar fick man passa sig för att skjuta, alla kråkfåglar hade något med fan att göra. Sköt man någon av dessa kom alltid "efterkast" dvs skytten råkade illa ut. Något av hans kreatur dog, han blev skadad eller sjuk, och hans bössa blev skämd. Sköt man en stork blev någon i familjen sinnessjuk. Sköt man en svan kunde man bli lam, av morkullor kunde man få fallandesot (epilepsi). Av fyrfotadjuren var katten särskilt farlig att skjuta, då blev bössan skämd ville man bli av med dem skulle de dränkas. Vesslan sköt ingen efter, bommade man strök hela ladugården med.

Fagerängsdalen

tisdag 7 juni 2011

Pass 78 Flygsjörågången inre



Korten är taget från bänken


Det börjar bli trångt på detta pass.
Vi kanske borde flytta ut det på hygget innanför?