Älgjakt

Häromdagen ringde det på dörren. Utanför stod en älg.

- Släpp in mig, sa han och tittade sig nervöst över axeln (eller vad det nu heter på älgar).

Det är klart att jag släppte in honom. Han gick och satte sig i soffan i vardagsrummet efter att ordentligt ha torkat av klövarna på dörrmattan och där lämnat en liten hög med barr och mossa efter sig.

- Nu är jag arg, sa han. Det är likadant varje år. Helt plötsligt vimlar det av jägare i skogen. Ingen älg går säker. Så fort de får syn på en börjar de skjuta. Galningar. Vare sig kvinnor eller barn går säkra. Ifjol sköt de min fru. Oförskämt är vad det är.

- Jag tror inte att det är något jag kan göra åt det, svarade jag. Du förstår, jag är ingen jägare.

- Du ska inte säga du till mig. Jag är Skogens Konung. Ers Majestät, heter det.

- Förlåt, Ers Majestät. Men som sagt var, jag är ingen jägare.

- Nej, nej, det vet jag, men man har sagt mig att du arbetar på en tidning. Nu har jag skrivit en insändare där jag klargör att vi älgar är trötta på förtrycket. Det måste bli ett slut på detta blodiga hantverk. Förföljda är vad vi blir.

Skogens Konung räckte mig insändaren.

- Okej, Ers Majestät, jag ska se vad jag kan göra, sa jag.

- Tack, det är allt jag begär, sa älgen, tittade ner i mattan och såg ytterst bekymrad ut.

För att lätta upp stämningen, som kändes en smula tryckt, försökte jag mig på en rolig historia.

- Men om det nu är ett sådant problem att vara älg, får väl Ers Majestät ta och tvätta sig och bli ren istället, sa jag.

- Kom inte dragandes med några gamla unkna skämt, sa älgen surt. Den historien var gammal redan för sjutton år sedan när farfars far blev skjuten alldeles i närheten av en insjö i Krogsered. Nu får du skärpa dig.

Jag bad om ursäkt.

En stund senare lämnade älgen mitt vardagsrum, men först blev jag tvungen att lossa taklampan som lite olyckligt fastnat i hans stora krona.

När jag släppte ut honom genom ytterdörren såg jag att han tittade sig ordentligt omkring innan han snabbt skuttade iväg. Strax därpå hördes två skott.

Det hela var allt en smula sorgligt.

Men samtidigt måste det ju erkännas att älgstek med gräddsås och gelé är väldigt gott. Jag funderade en kort stund, sedan knycklade jag ihop älgens insändare och kastade den i papperskorgen.

OBS! Sanningshalten i ovanstående gick vid denna upplagas pressläggning inte att säkerställa.