Lapptorpet på Västergissjömon. Upptaget av ris och rot av Lappmannen Pehr Olofsson f. 1774 från Sävar som flydde undan ryssen vid 1808-09 års krig. Gifte sig med Lapp-Segre el Segrid Mathsdotter f. 1785 dotter från Västerbillsjö i Själevad. Dotter till sockenlappen Maths Nilsson f. 1752 i Öster-Billsjö, Själevad och son till Nils Ersson f. 1722 och Malin Mårtensdotter f. 1720 från Lycksele. Efter Pehrs död 1824 gifte sig Lapp-Segre om sig med Zacharias Wikman f. 1795 från Åsele, som dog i Säbrå. Kvar på ödehemmanet som upptogs på det elände och ofri grund var Lapp-Segre som drog runt Västergissjö, Hötjärn och andra socknar kring Gideå och förde otur med sig. Men på 1840 talet blev bönderna i Västergissjö less och fick till slut iväg kärringen från Lapptorpet självmant, hon lär inte ha klagat heller. Synes ha dött på en byaskog nånstans i Sidensjö.
Fast bebyggelsen uppkom inte av samerna själva utan av Lappkungen som Gidlund kallades för. Samerna var sockenlappar åt bönderna. 1820-40 bodde åtskilliga samer i västergissjö som torpare. Samerna på västergissjömon på lapptorpet bodde på själva vallen nedanför lapptorpet åt vänster en liten lägga som håller på växa igen. Dom flesta torpare i västergissjö hade den samiska stolpboden njallan på sina gårdar. När samerna gick upp i bondebefolkningen försvann ordet lapp och då kom dom att kallas för torpare, bonde, getare, ställföreträdare, båtsman, soldat.
SvaraRaderaMin mormors morfars far Nils Andersson 1818 i Hundsjö oäkta vars far var torpare Anders Nilsson men ogift i Svartvattnet i Kasa, men i bouppteckning får jag svaret att "den 8e i denna månad afled förre Lappmannen" men i husförhörslängd står han som torpare. Så det är i bouppteckning man får fram ursprunget.