Den 6 Augusti har vi en arbetsdag för att ordna med pass m.m
Samling kl 09:00 vid slaktboden.
Se listan vilka pass man ansvarar för.
söndag 31 juli 2011
Arbetsdag 6 Augusti.
Hej Jaktkamrater.
Den 6 Augusti har vi en arbetsdag för att ordna med pass m.m
Samling kl 09:00 vid slaktboden.
Se listan vilka pass man ansvarar för.
Den 6 Augusti har vi en arbetsdag för att ordna med pass m.m
Samling kl 09:00 vid slaktboden.
Se listan vilka pass man ansvarar för.
torsdag 14 juli 2011
Jaktskrock, älg och hare
ÄLGEN
En egendomlig folktro om älgen var att den saknade leder på benen. Den kunde därför inte lägga sig ner, utan måste sova lutad mot ett träd. Det fanns dom som högg skåror i träden, så om älgen lutade sig mot det, skulle trädet gå av och älgen drösa i backen. Då var det lätt att avliva den. Vid älgjakt fick man inte kalla honom älg utan skulle säga, långben, storkräk eller kragg. En annan sed var att sedan älgen fällts skulle man dricka av det varma blodet för att få jaktlycka. Man har även försökt att tämja älgar, så även inom krigsmakten. Eftersom hästar var rädda för älgen, skulle man ha den som riddjur och på så vis skrämma motståndarens kavalleri, så att deras hästar kastade av ryttaren då kunde man lättare dräpa dem. Älgen var skogsråets riddjur, man påstod sig ha sett älgar som var sadlade. Och mot dessa älgar kunde ingen få skott på.
HAREN
Till haren är knutna en hel mängd folkliga föreställningar. Men vad är det för märkvärdigt med den? Haren är ju på intet sätt aggressiv eller farlig, utan tar tvärtom till harvärjan vid minsta fara. Dess kött var föga värderat, och skinnet nästan aldrig efterfrågat. Välkänd är dess stora fruktbarhet, som lockat människor att tro den är välsignad av kärlekens gudar, och därför stånd att överföra sin åtråvärda potens även till människorna. Det fanns två sorters harar, mjölkharen som man trodde var häxornas verk, och trollharen som hade med rået att göra. Sköt man på en trollhare blev det två och för varje skott man sköt blev dom flera. För att skjuta trollharar och mjölkharar var man tvungen att ladda med silverkula och ha ett psalmboks blad i förladdningen. Men efter skottet blev intet kvar av den, möjligen lite stickor, trasor eller solv.
MÖTE MED HARE
Harmöte betydde olycka, förargelse eller otur. Sprang en hare över vägen gick något på åkdonet sönder, körde man till skogs och mötte en hare var det lika bra att vända hem igen. För att skydda sig mot harens onda inverkan vid mötet, kunde man spotta tre gånger i riktning mot djuret, vända sig tre gånger om eller kasta sten efter honom
HAREN I KÄRLEKSMAGIN
Haren har ansetts ha förmåga att stegra kärlekslusten. Stoppade man kuddarna i sängen med harull stärkte man sin sexuella potens. För att vara säker på att få barn, tog man in pulvriserade hartestiklar, harpenisar, harlivmoder m.m. Harmagen gjorde kvinnor fruktsamma, så även gallan som också var bra mot reumatism, öron och ögonsjukdomar. Bar kvinnan harexkrementer i en påse runt halsen trodde man att hon blev havande vid nästa samlag. Harfett kunde tjänstgöra som fosterfördrivningsmedel. Smörjer man sin penis med harblod får man en son.
HAREN I LÄKEKONSTEN
Mot dövhet blandade man harhjärna med brännvin och smörjde i örat. Hjärna som stektes och åts var bra mot sängvätning. Blodet var bra mot häftiga magplågor och dysenteri, men det skulle vara färskt och varmt. Harister var bra mot stickor i fingrarna, även om man såg illa skulle man smörja ögonen med ister. Om en havande kvinna såg en hare, fick hon ett barn som blev harmynt. Därför skulle nosen eller huvudet skäras av före den togs hem.(så sker än idag) Mot diarré tog man tre harlortar i varm mjölk
En egendomlig folktro om älgen var att den saknade leder på benen. Den kunde därför inte lägga sig ner, utan måste sova lutad mot ett träd. Det fanns dom som högg skåror i träden, så om älgen lutade sig mot det, skulle trädet gå av och älgen drösa i backen. Då var det lätt att avliva den. Vid älgjakt fick man inte kalla honom älg utan skulle säga, långben, storkräk eller kragg. En annan sed var att sedan älgen fällts skulle man dricka av det varma blodet för att få jaktlycka. Man har även försökt att tämja älgar, så även inom krigsmakten. Eftersom hästar var rädda för älgen, skulle man ha den som riddjur och på så vis skrämma motståndarens kavalleri, så att deras hästar kastade av ryttaren då kunde man lättare dräpa dem. Älgen var skogsråets riddjur, man påstod sig ha sett älgar som var sadlade. Och mot dessa älgar kunde ingen få skott på.
HAREN
Till haren är knutna en hel mängd folkliga föreställningar. Men vad är det för märkvärdigt med den? Haren är ju på intet sätt aggressiv eller farlig, utan tar tvärtom till harvärjan vid minsta fara. Dess kött var föga värderat, och skinnet nästan aldrig efterfrågat. Välkänd är dess stora fruktbarhet, som lockat människor att tro den är välsignad av kärlekens gudar, och därför stånd att överföra sin åtråvärda potens även till människorna. Det fanns två sorters harar, mjölkharen som man trodde var häxornas verk, och trollharen som hade med rået att göra. Sköt man på en trollhare blev det två och för varje skott man sköt blev dom flera. För att skjuta trollharar och mjölkharar var man tvungen att ladda med silverkula och ha ett psalmboks blad i förladdningen. Men efter skottet blev intet kvar av den, möjligen lite stickor, trasor eller solv.
MÖTE MED HARE
Harmöte betydde olycka, förargelse eller otur. Sprang en hare över vägen gick något på åkdonet sönder, körde man till skogs och mötte en hare var det lika bra att vända hem igen. För att skydda sig mot harens onda inverkan vid mötet, kunde man spotta tre gånger i riktning mot djuret, vända sig tre gånger om eller kasta sten efter honom
HAREN I KÄRLEKSMAGIN
Haren har ansetts ha förmåga att stegra kärlekslusten. Stoppade man kuddarna i sängen med harull stärkte man sin sexuella potens. För att vara säker på att få barn, tog man in pulvriserade hartestiklar, harpenisar, harlivmoder m.m. Harmagen gjorde kvinnor fruktsamma, så även gallan som också var bra mot reumatism, öron och ögonsjukdomar. Bar kvinnan harexkrementer i en påse runt halsen trodde man att hon blev havande vid nästa samlag. Harfett kunde tjänstgöra som fosterfördrivningsmedel. Smörjer man sin penis med harblod får man en son.
HAREN I LÄKEKONSTEN
Mot dövhet blandade man harhjärna med brännvin och smörjde i örat. Hjärna som stektes och åts var bra mot sängvätning. Blodet var bra mot häftiga magplågor och dysenteri, men det skulle vara färskt och varmt. Harister var bra mot stickor i fingrarna, även om man såg illa skulle man smörja ögonen med ister. Om en havande kvinna såg en hare, fick hon ett barn som blev harmynt. Därför skulle nosen eller huvudet skäras av före den togs hem.(så sker än idag) Mot diarré tog man tre harlortar i varm mjölk
ÖVRIGT OM HAREN
Det sägs att haren får ungar tre gånger om våren. Den första kullen fryser ihjäl, den andra äter myrorna upp och bara den tredje blir vid liv. Hur haren fick sin kluvna läpp och spruckna trut, lär ha gått till på följande sätt. Jo, en gång såg räven en häst i gräset. "Aha"! tänkte han. "Här vankas det mat," och därmed satte han tänderna i hästrumpan. Hästen hade bara tagit sig en blund, och for nu upp som han haft eld i ändan, och satte av i vildaste sken med räven hängande i svansen. När haren såg detta granna ekipage, exploderade han i ett skallande gapskratt så att truten sprack. Och den sprickan har han kvar än idag.
Det sägs att haren får ungar tre gånger om våren. Den första kullen fryser ihjäl, den andra äter myrorna upp och bara den tredje blir vid liv. Hur haren fick sin kluvna läpp och spruckna trut, lär ha gått till på följande sätt. Jo, en gång såg räven en häst i gräset. "Aha"! tänkte han. "Här vankas det mat," och därmed satte han tänderna i hästrumpan. Hästen hade bara tagit sig en blund, och for nu upp som han haft eld i ändan, och satte av i vildaste sken med räven hängande i svansen. När haren såg detta granna ekipage, exploderade han i ett skallande gapskratt så att truten sprack. Och den sprickan har han kvar än idag.
tisdag 12 juli 2011
Jaktskrock, Varg och räv
VARGEN
Till vargens dåliga rykte att vara odjuret framför alla andra skogens djur har nog folktron kring varulven utan tvivel kraftigt bidraget. Man ansåg att ingen gick säker för den. Den var grym, blodtörstig och djärv. Vargens glupande aptit trodde man berodde på att den hade en kort tarm som gick rakt igenom kroppen. Man trodde att vilda djur skydde järn, därför lade man ett järnstycke på stengärdet kring gård eller äng, då kunde vargen ej ta sig däröver. Vargar skulle fly från bygden, om man skjutit en och sedan hängde upp den flådda vargkroppen i en galge. Om man slår en varg ett slag över ryggen blir den orörligt stående, ett slag till löser den ur förtrollningen.
VARGEN I FOLKMEDICIN
Blir någon hastigt hes, sägs vargen ha sett honom och han ej vargen. &ARINGt man ett varghjärta, skulle man bli modig och djärv. Tungan torkades och maldes sönder och gavs till dem som var sjuka i "lungröta"(lungsot). Strupen torkad och sammanstött, intagen i varm dricka, botade allehanda svullnader och sår i halsen. Varglort var bra mot frossa.
RÄVEN
Räven har nog gällt som det listigaste av alla vilda djur. Hans list kunde man beundra, men hans lust att skada och döda i onödan väckte förargelse. Kom han in i en hönsgård, nöjer han sig inte med att ta en höna. Nej, han biter ihjäl varenda en och för att göra dem oanvändbara pissar han på dem.
TYDOR OM RÄVENS BETEENDE
Korsar en räv ens väg, betyder det otur. Är räven det första djur man möter på nyåret, råkar man under året ut för falska personer. Skriker räven, blir det snart regn eller ruskväder, gråter han betyder det eldsvåda. Hör man räven skälla eller skria besynerligen bredvid kyrkvägen betyder det lik, kommer räven fram till husen tros någon olycka vara på färde.
RÄVEN I FOLKMEDICINEN
Mot fallandesot gav man rävhjärta, hade man hosta tog man en torkad lunga och stötte till pulver. Rävister användes mot reumatism och annan värk även mot kikhosta. Mot ögoninflammation blandade man rävgalla med honung. Led man av stenar i blåsan löstes dessa upp om man smorde varmt rävblod kring könsorganen. Mot impotens var rävträck blandat med rosenolja och anbragt som förband kring mannens "hemlighet" av god verkan. Mot skallighet brände man ett rävhuvud till aska, koka askan med olja och smörj hårbottnen med salvan, så skulle hårväxten bli mäkta god.
Till vargens dåliga rykte att vara odjuret framför alla andra skogens djur har nog folktron kring varulven utan tvivel kraftigt bidraget. Man ansåg att ingen gick säker för den. Den var grym, blodtörstig och djärv. Vargens glupande aptit trodde man berodde på att den hade en kort tarm som gick rakt igenom kroppen. Man trodde att vilda djur skydde järn, därför lade man ett järnstycke på stengärdet kring gård eller äng, då kunde vargen ej ta sig däröver. Vargar skulle fly från bygden, om man skjutit en och sedan hängde upp den flådda vargkroppen i en galge. Om man slår en varg ett slag över ryggen blir den orörligt stående, ett slag till löser den ur förtrollningen.
VARGEN I FOLKMEDICIN
Blir någon hastigt hes, sägs vargen ha sett honom och han ej vargen. &ARINGt man ett varghjärta, skulle man bli modig och djärv. Tungan torkades och maldes sönder och gavs till dem som var sjuka i "lungröta"(lungsot). Strupen torkad och sammanstött, intagen i varm dricka, botade allehanda svullnader och sår i halsen. Varglort var bra mot frossa.
RÄVEN
Räven har nog gällt som det listigaste av alla vilda djur. Hans list kunde man beundra, men hans lust att skada och döda i onödan väckte förargelse. Kom han in i en hönsgård, nöjer han sig inte med att ta en höna. Nej, han biter ihjäl varenda en och för att göra dem oanvändbara pissar han på dem.
TYDOR OM RÄVENS BETEENDE
Korsar en räv ens väg, betyder det otur. Är räven det första djur man möter på nyåret, råkar man under året ut för falska personer. Skriker räven, blir det snart regn eller ruskväder, gråter han betyder det eldsvåda. Hör man räven skälla eller skria besynerligen bredvid kyrkvägen betyder det lik, kommer räven fram till husen tros någon olycka vara på färde.
RÄVEN I FOLKMEDICINEN
Mot fallandesot gav man rävhjärta, hade man hosta tog man en torkad lunga och stötte till pulver. Rävister användes mot reumatism och annan värk även mot kikhosta. Mot ögoninflammation blandade man rävgalla med honung. Led man av stenar i blåsan löstes dessa upp om man smorde varmt rävblod kring könsorganen. Mot impotens var rävträck blandat med rosenolja och anbragt som förband kring mannens "hemlighet" av god verkan. Mot skallighet brände man ett rävhuvud till aska, koka askan med olja och smörj hårbottnen med salvan, så skulle hårväxten bli mäkta god.
söndag 10 juli 2011
Jaktskrock.
BJÖRNEN
BJÖRNEN EN FÖRVANDLAD MÄNNISKA
I Värmland, Dalarna, och Norrland förtrollades människorna oftast till björnar. I södra Sverige blev dom vargar.
Kroppen av en avpälsad björn har stor likhet med en naken människokropp.
ATT " GÅ I BJÖRN"
En människa som förvandlats till björn kallades hamnbjörn eller mannbjörn. Det gick till så att den som förtrollats kröp genom sitt bälte, eller ännu bättre genom ett bälte som var gjort av rygghuden på en hängd man. Ville de återta mänsklig gestalt kröp dom tillbaka genom bältet. En mannbjörn kunde endast dödas av en silverkula. Drog man skinnet av en dödad sådan, fann man både bälte, kniv och slida. Skinnet skänkte man till kyrkan.
BJÖRNENS FOSTERBARN
Man trodde att björnen var särskilt ivrig att följa och anfalla havande kvinnor, för att riva fostret ur dem. Björnens avsikt var inte att döda barnet, utan att fostra det till vuxen ålder. Dessa människor var alltid storvuxna och starkare än andra. De kunde vara helt ludna, men också bara ha en luden fläck mellan skulderbladen.
BJÖRNENS FÖRSTÅND OCH STYRKA
Björnen sägs ha en mans vett och tolv mans styrka. Styrkan har han fått genom att äta myror, så ville man bli stark så fick man göra som björnen. En kvartsbutelj med brännvin plockade man full med myror, sen fick den stå så många dagar som de antal mannakrafter man önskade sig, sen satte man i sig motsvarande mängd myrsoppa.
MÖTE MED BJÖRN
Mötte man en björn skulle man lägga sig ned på marken och låtsas vara död, för björnen rör aldrig en död.Björnen började då att gräva en grop för att gömma det döda i, när björnen var upptagen av detta kunde man passa på att smita. En bra utväg var att ropa mansnamn, då försvann björnen. Om en kvinna mötte en björn kunde hon dra kjolen upp och ner och gå mot björnen, då skämdes han och gick därifrån. (det var naturligtvis kjolen som flaxade som den blev rädd för). Men man trodde att om man visade könsorganen utsatte man åskådaren för skam, och magisk påverkan till hans nackdel.
BJÖRNEN EN FÖRVANDLAD MÄNNISKA
I Värmland, Dalarna, och Norrland förtrollades människorna oftast till björnar. I södra Sverige blev dom vargar.
Kroppen av en avpälsad björn har stor likhet med en naken människokropp.
ATT " GÅ I BJÖRN"
En människa som förvandlats till björn kallades hamnbjörn eller mannbjörn. Det gick till så att den som förtrollats kröp genom sitt bälte, eller ännu bättre genom ett bälte som var gjort av rygghuden på en hängd man. Ville de återta mänsklig gestalt kröp dom tillbaka genom bältet. En mannbjörn kunde endast dödas av en silverkula. Drog man skinnet av en dödad sådan, fann man både bälte, kniv och slida. Skinnet skänkte man till kyrkan.
BJÖRNENS FOSTERBARN
Man trodde att björnen var särskilt ivrig att följa och anfalla havande kvinnor, för att riva fostret ur dem. Björnens avsikt var inte att döda barnet, utan att fostra det till vuxen ålder. Dessa människor var alltid storvuxna och starkare än andra. De kunde vara helt ludna, men också bara ha en luden fläck mellan skulderbladen.
BJÖRNENS FÖRSTÅND OCH STYRKA
Björnen sägs ha en mans vett och tolv mans styrka. Styrkan har han fått genom att äta myror, så ville man bli stark så fick man göra som björnen. En kvartsbutelj med brännvin plockade man full med myror, sen fick den stå så många dagar som de antal mannakrafter man önskade sig, sen satte man i sig motsvarande mängd myrsoppa.
MÖTE MED BJÖRN
Mötte man en björn skulle man lägga sig ned på marken och låtsas vara död, för björnen rör aldrig en död.Björnen började då att gräva en grop för att gömma det döda i, när björnen var upptagen av detta kunde man passa på att smita. En bra utväg var att ropa mansnamn, då försvann björnen. Om en kvinna mötte en björn kunde hon dra kjolen upp och ner och gå mot björnen, då skämdes han och gick därifrån. (det var naturligtvis kjolen som flaxade som den blev rädd för). Men man trodde att om man visade könsorganen utsatte man åskådaren för skam, och magisk påverkan till hans nackdel.
lördag 9 juli 2011
torsdag 7 juli 2011
onsdag 6 juli 2011
söndag 3 juli 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)