Det fanns olika medel som kunde tillförsäkra en bössa god dödande förmåga. Köpte man en ny bössa, skulle man skjuta tre skott i följd med den och säga: "så långt som smällen hörs, så långt skall denna bössa gå och skjuta rätt!" Att i kolvlådan lägga delar av vissa djur som man trodde stod nära de övernaturliga väsendena, gav bössan god död. Bland dessa var ormen den vanligaste. Flädermus och pissmyror ansågs ävenledes bra.BÖSSLÅSET måste också prepareras. lägger man filspån från kyrkklockorna i nuti bösslåset, kan intet djur undkomma.En ormgadd lades mellan kolven och l åset.KULORNA måste man lägga ner stor omsorg på, om bössan skulle döda bra. De skulle helst göras av kyrkfönsterbly.Det var ju helgat eftersom det tillhörde kyrkan, och dessutom fanns det lätt till hands. Kyrkfönsterbly gav säkert skott, med dom kulorna kunde man till och med skjuta en trollhare. Formarna till kulorna skulle bindas fast vid kyrkklockorna, så de får vara med om många ringningar. Då bommar man ej med kulorna inom det område klockorna hörs. Hagel som man fann i skjutna djur, kallade man lyckohagel och de hade samma verkan som dom med silver i. Den som ville ha ett träffsäkert gevär skulle samla blykulor, som dödat ett djur eller en människa. Av detta skulle man låta en klok gubbe stöpa kulor och därvid säga: Bly ur pipa, bly ur stock. Bly i ripa, bly i bock.
HUR MAN SÖKTE SKYDDA SIN BÖSSA MOT FÖRGÖRING
Jägaren borde vara rädd om sin bössa, så att inga avundsmän kunde skada den. I hemmet skulle bössan alltid hänga med mynningen nedåt, man kunde t o m göra korstecknet över den, sedan man hängt ifrån sig den. Man skulle aldrig lägga ifrån sig den med mynningen uppåt, då man var ute i markerna. OCH FÖRST OCH FRÄMST: man skulle aldrig låna ut sin bössa eller låta någon annan ta i den. Lånas bössan ut dödar den ej mera. Medlen man använde som skydd mot förgöring, var i stort sett samma som man använde för att skaffa god död i bössan. Man kunde slå en spik i kolven som suttit i en galge eller stupstock, då kunde inget skämma bössan. Man kunde borra ett hål i stocken och däri stoppa vitlök. Om man har en spindel och bävergäll i bössan, så kan ingen förgöra henne. På stocken kunde man skära in ett pentagram eller ett kors. Det går också bra med ett blixttecken eller en bild av Tors hammare. Man brukade också ha en femhörning markerad med mässingspik på kolven.
I övrigt kunde man skydda bössan med en mängd åtgärder mot trolldom. T ex i mynningen stoppa ner en dödsannons med guds ord på, ta den kula som dödat en människa och släppa den bakifrån genom loppet. Tror man under jakten, att ens bössa blivit förgjord, gör man sin tarv och för därunder bössan tre gånger under vänstra benet.Man kan också hälla brännvin i pipan. Efter varje skott var det nödvändigt att blåsa i pipan. Det gick att förstärka blåsningen med lämpliga ord som: " min bössa rår ni inte på era djävlar". Rände man vänstra ringfingret i bösspipan strax efter skottet var man skyddad. Man kunde också medan röken ännu var kvar lägga två fingrar i kors över mynningen.
OM SKÄMNING OCH BOT
Om man inte tänkte sig för kunde man själv skämma sin bössa. Råkade man t ex kliva över den, eller lade den ifrån sig så att någon annan steg över den, blev den skämd. Råkade emellertid en "dålig" kvinna kliva över en skämd bössa blev den bra igen. Man kunde också bota den genom att skjuta ut vissa ämnen åsom malt, bröd, sädeskorn, vitlök eller vissa djur såsom sparvar, skrikor eller blod från dem. Även orm var vanligt, men den skulle vara levande när man sköt ut den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar